Myten om de grekiska arbetarna

Under de senaste dagarna har vi bevittnat en smutskastningskampanj mot den grekiska arbetarklassen av icke tidigare skådad art av den borgerliga europeiska pressen. Den här kampanjen syftar till att lura europeiska arbetare och målet är att hindra dem från att av klassolidaritet agera internationalistiskt med den grekiska arbetarklassen som är brutalt attackerad av både grekiska och utländska kapitalister.

Sedan krisen i Grekland blivit en huvudnyhet i den borgerliga pressen har mycket berättats om hur Grekland har för många offentlig anställda, om hur arbetsveckan är väldigt kort, om hur människor går tidigt i pension och lever på feta pensioner osv, som om det vore orsaken till krisen. Fakta och siffror kan dock vara väldigt envisa och de berättar en helt annan historia.

Reallönerna är mycket lägre, arbetsveckan är längre än genomsnittet, pensionsåldern är högre men en sak har verkligen varit högre: vinsterna gjorda av grekiska och utländska kapitalister i Grekland.

Det som görs mot den grekiska arbetarklassen kommer att göras mot den portugisiska i morgon och mot italienska, belgiska och engelska arbetare dagen efter det. Vi har redan sett vad kapitalisterna ar kapabla till på Irland. Grekland är bara en försmak av vad som komma skall i resten av Europa.

Läs hela artikeln om den grekiska arbetarklassen här:

Knegarkampanjen stödjer arbetaroppositionella i Venezuela

I den statliga basindustrin i Venezuela pågår en utdragen kamp mellan det regeringskontrollerade facket och de oberoende fackföreningarna. Regeringsfacket i Venezuela är pådrivande när det gäller att inrätta ”arbetsplatsråd” som framställs som ett införande av arbetarstyre, men i själva verket innebär de fackföreningarnas avskaffande och en total makt för militärer och byråkrater i de förstatligade företagen.

I början av juni hålls fackliga val på stora arbetsplatser och enligt den facklige ledaren Roberto García som besökte Sverige förra året, så satsar regeringssidan stort på att förhala och manipulera valen och förfölja de oberoende ledarna.

Roberto García lever under förföljelse och hotas av militären men organiserar trots detta protester, blockader, strejker och förbereder de de fackliga valen i basindustrin. Man träffas dessutom regelbundet för att diskutera ett nödprogram för arbetarrörelsen inför den kamp om regeringsmakten och om den ekonomiska politiken som är under uppsegling i Venezuela, precis som i stora delar av världen inklusive i Europa.

Nästa år ska det hållas presidentval i Venezuela och president Chávez har gått ut med att ingen arbetaropposition kommer att tillåtas. Sedan 2007 har regeringen systematiskt angripit arbetarkampen och visar nu alltmer upp sitt rätta ansikte även internationellt.

I april deporterad man en svensk-colombian från Venezuela, som har svenskt medborgarskap och politisk asyl i Sverige efter att ha överlevt en massaker, till den regim i Colombia han flytt ifrån. Detta är ett internationellt brott och skedde i samarbete med CIA och Interpol. Den svenska regeringen har varit behjälplig med att stänga den web- sida som svensk-colombianen drev i Sverige och har inte agerat för att hävda asylrätten som svensk-colombianen har i Sverige. Det som hänt visar än en gång behovet av internationellt samarbete inom arbetarrörelse eftersom fienden är välorganiserad.

Knegarkampanjen stödjer och följer utvecklingen för den venezolanska arbetaroppositionen noggrant då den kan få en betydelse för de kämpande massorna i hela Latinamerika.