VALPLATTFORMEN BETAS AV: Nattis öppnar i augusti

Knegarkampanjen drev i valrörelsen att nattbarnomsorg ska erbjudas skiftarbetande föräldrar. Det är många som sedan dess på olika sätt drivit frågan, både Knegarkampanjens insynspolitiker i Barn- och Ungdomsnämnden och föräldrar som levt i beroende av farmor och mormors hjälp för att kunna gå till skiftjobbet.
Nu är det avgörande beslutet fattat i Kommunstyrelsen, att öppna nattis i augusti.
För att få en plats ska man nu gå in med sin ansökan om plats till kommunen och intyga att man har ett faktiskt behov, pga arbetstiderna.
Läs Knegarkampanjens valplattform här. Nu betar vi av den!

PREMIÄR: Knegarnas filmklubb

Tisdag den 3 april klockan 18.00 öppnar Knegarnas Filmklubb i Kiruna portarna på lokalen Adolf Hedinsvägen 35. Bli medlem i dörren till en kostnad på 10:-

Vi hoppas kunna träffas en gång i månaden för att titta på politiskt intressanta filmer. Vi börjar med ”Bloody Sunday” som berättar om en protestmarsch för politisk frihet på Nordirland 1972 som slutade i ett blodbad när den brittiska militären öppnade eld. En film om kamp, kärlek, mod, våld och makt.

Knegarkampanjer bryter dödläget

I de nya moderaternas nya Sverige kan regeringen arbeta ostört trots arbetslöshet, banksvindel och annat elände. Arbetarrörelsen är passiv ute på fältet – i den verklighet där de borgerliga smällarna träffar hårdast, alltså där vi arbetar och bor.

Den saken har inga partiledarbyten förändrat. Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt och socialdemokraternas Stefan Löfvén bygger sina partier som ledningslag på tryggt avstånd från medlemmarna. I USA och Kanada kallas sådana ledningslag för ”caucus” och själva ordet kommer från att kandidater till valen utsågs i små hemliga möten, i ”rökfyllda rum” inom den politiska eliten.

Det är en unken lukt över det hela. I de små rummen sker ingen politisk utveckling. Det som kommer ut ur dessa möten sporrar inte parti- och fackmedlemmarna till motstånd. Det är bristen på en modern socialistisk politik och arbetarrörelsens toppstyrning som gör att regering och kapital kan härja ostört.

I fackföreningarna är inte krisen lika långt gången. Men även en Tobias Baudin, kommunalaren som är en av fyra kandidater till ny LO-ordförande, fick nyligen på ett möte i Kiruna erkänna att hans visioner kolliderar med LO:s etablissemang. Sanningen är det behövs ett tryck underifrån för att genomföra det Baudin vill – bland annat att facket självständigt från partierna ska blanda sig i politiken och byggas mer på basplanet (arbetsplatserna).

Det är ett dödläge som måste brytas. Att starta upp lokalt självständiga knegarkampanjer är ett sätt att göra just det, att inleda en levande idédiskussion om arbetarstyre och frihet, att bryta upp från passiviteten. Gärna som initiativ från arbetarrörelsens mest levande del, nämligen de aktiva i fackföreningarna.

Knegarkampanjen i Kiruna hjälper dem som vill starta kampanjer på andra orter och söker samarbete omkring en politisk plattform som slår fast att:

* Knegarkampanjer aldrig samarbetar med borgerliga partier och är helt oppositionella till regeringen
* Knegarkampanjer som ställer upp i lokala val ska ha en majoritet ungdomar och LO-medlemmar på sin lista
* Knegarkampanjer över hela landet samlas i ett representantskap varje halvår för att diskutera programfrågor

Vänsterpartiet i Kiruna köper grisen i säcken?

Norrbottens Läns Landsting genomdriver beslut efter beslut som medför att sjukvården i Kiruna blöder ymnigt. Akutkirurgin stängdes ner förra året. Tidigare har BB och psykiatrin avlivats. Nu hotas intensivvården.

I det läget säger sig LKAB – ett av världens vinstrikaste företag – vara villigt att gå in med pengar i sjukvården. Kommunpolitikerna har sagt lite och gjort ingenting innan detta bud kom från LKAB. Landstingsledningen å sin sida fortsätter att bromsa, eller till och med hindra, en lösning som bygger på annan ägandeform finansierad med hjälp av LKAB.

Vänsterpartiet i Kiruna var först med att klämma ur sig ett glädjerop över LKAB-pengarna. Och med det bidraget skulle kanske blödningen stoppas och såret sys ihop tillfälligt. Det är ett smart och smidigt utspel från vänsterpartiet, som sannolikt kommer att få uppföljare från andra lokalpartier.

Men inte från Knegarkampanjen. Vi är överens om att landstinget måste ta ställning till den så kallade HCM-rapporten som tagits fram av en samrådsgrupp bestående av Gruvtolvan, Rymdbolaget, Kiruna kommun, LKAB med fler. Vi är överens om att andra ägande- och driftsformer måste övervägas precis som HCM-rapporten föreslår. Att behålla kirurgbakjouren, utveckla ambulanssjukvården och förplanera vårdkedjorna är ett minimum. Men ett minimum som Knegarkampanjen inte nöjer sig med.

Vänsterpartiets glädjerop är direkt oansvarigt om man inte samtidigt ställer villkor. Knegarkampanjen är inte motståndare till att LKAB står för en del av finansieringen – tvärtom anser vi att alla större och vinstdrivande företag borde avkrävas det samhällsansvaret i hela landet.

Men nu måste kirunaborna omedelbart få veta om en annan ägande- och driftsform på Kiruna sjukhus leder till att vi kan återfå BB, psykiatrin och akutkirurgin (som vänsterpartiet var med om att stänga 2011). Kommer det att leda till en bättre och tryggare vård för patienterna? Kommer personalens arbetsvillkor och inflytande att stärkas?

Så länge dessa frågor är obesvarade – så länge vänsterpartiet inte vågar ställa dessa krav som villkor mot landstingsledningen och LKAB – är partiets inställning direkt oansvarig. Vi måste kräva direkta garantier. Vi vägrar köpa grisen i säcken.

Kirunabor i tätorten och byarna ska inte luras in i detta: de ska ha tydliga och bindande svar från alla som lovar bota den blödande sjukvården. Vi ställer brukarnas behov och de anställdas arbetsvillkor och inflytande i centrum.

Bryt militärsamarbetet med Saudiarabien! Rätt att organisera sig fackligt till alla anställda i svenska projekt!

Knegarkampanjen tycker att regeringen omedelbart måste avbryta alla militäravtal med Saudiarabien.De bekämpar frihetskampen i Mellanöstern! Knegarkampanjen tycker att alla anställda i svenska projekt/hos samarbetspartners i landet har rätt att organisera sig fackligt. Vi föreslår att arbetare i företag verksamma i Saudiarabien diskuterar i sina fackklubbar hur kravet kan drivas.

Sedan 2005 har Sverige ett militärt samarbetsavtal med Saudiarabien. Man har bland annat sålt signalutrustning och övervakningssystem, pansarvärnsrobotar och lovat en missilfabrik. Inblandade företag är framförallt SAAB AB, Bofors och Ericsson. Även civila företag drar nytta av de goda affärsförbindelserna och ABB och AtlasCopco har kammat hem stororders under vintern 2011/12. LKAB är numera storpartner.

En av LKABs största kunder idag är Hadeed, Saudiarabiens största stålverk med 2 800 anställda. Det ägs av den saudiska staten, det vill säga av kungahuset. Hadeed har tre huvudleverantörer varav LKAB är en, och de köper pellets för direktreducering. Avtalet med Hadeed innebär ett löfte att leverera 2,5 miljoner ton direktreduktionspellets per år och låg till grund för bygget av världens största pelletsugn, KK4 i Kiruna. Det innebar också att saudierna kunde bygga ett stålverk till. Arbetarna på Hadeed är med andra ord arbetskamrater med LKAB-arbetarna.

Saudiarabien i spetsen mot revolter och arbetarkamp
I Mellanöstern kommer den så kallade världs”ordningens” till sitt skarpaste uttryck. Det är där de USA och EU-ledda internationella oljebolagen, följda av Ryssland och Kina, gör upp politiskt och ekonomiskt med de oljeproducerande länderna för att bevara sin ”ordning”. Maktspelet kring oljan handlar om basvaran för hela den globala produktionen och distributionen.

Saudiarabien har världens största oljeproducerande bolag. Världens näst största oljeproducerande bolag finns i Iran. Av maktspelet kring oljan följer kapprustning och krigshot och Saudiarabien är en stor internationell vapenkund. Regimerna slår vakt om den globala ”ordningen” där man kan sälja olja och vapen till varandra, dela på vinsterna och makten, men de skakas nu av revoltvågen i Mellanöstern. Det saudiska kungahuset har ställt sig i spetsen för att hålla upproren och arbetarnas kamp nere.

Saudiarabien bekämpar de arabiska revolterna och arbetarrörelsen
Det saudiska kungahuset är en tyrann mot befolkningen på det egna territoriet, med könsapartheid inskriven i grundlagen, offentliga avrättningar, tortyrkammare och förbud mot politiska partier, fackliga organisationer, demonstrationer med mera. Migrantarbetare (majoriteten av arbetskraften i landet) arbetar under slavvillkor. De utsätts för rituellt våld, tortyr och förnekas sina mest grundläggande rättigheter.

Det saudiska kungahuset finansierar, tillsammans med USA, den nya militärjuntan i Egypten som biter sig fast vid makten och driver igenom strejkförbud och slår ned protester.

I Egypten bedriver fanatiska religiösa grupper, finansierade av det saudiska kungahuset, i allians med militärjuntan jakt på fackföreningar, kvinnors rörelsefrihet och de angriper strejker och protester.

Under Libyen-kriget finansierade och utrustade de saudiska och qatariska kungahusen religiösa fanatiker som under täckmantel som ”rebeller” utförde brutala övergrepp mot arbetare och invandrare, och banade tillsammans med NATO-alliansen (inklusive Sverige) väg för en lydregim utan någon som helst legitimitet eller laglighet

Sverige kvalar in i frihetsbekämparligan
Sverige kvalar nu in i den högre ligan av frihetsbekämpare och oljeindustrikramare. Sverige ser sig idag som en del av NATO-kommandot med ett globalt militärt uppdrag och slår därför vakt om sitt ”internationella anseende” där ”avtal hålls”. I det ingår det att vara kompisar med arbetarrörelsens fiender. Regeringen, storföretagen och det svenska kungahuset blåser upp det saudiska kungahusets anseende, utrustar dem militärt, blir affärsbröder med dem samtidigt som arbetarna förtrycks och jagas i land efter land av saudierna och i det egna landet. En arbetarrörelse värd namnet hade tagit strid mot detta istället för att, som socialdemokraterna ingå det militära samarbetsavtalet och som vänsterpartiet, godkänna det.

Knegarkampanjen kräver att alla militäravtal mellan Sverige och Saudiarabien sägs upp omedelbart och rätten för alla arbetare i svenska projekt och hos samarbetspartners att organisera sig fackligt!