Kommunfullmäktigerapport november

Kommunfullmäktige i november var ett tvådagarsmöte eftersom det var den årliga budgetdebatten.

När det gäller budgeten så hade vi från Knegarkampanjen inget eget förslag, utan vi yrkade på återremiss av kommunledningens förslag för att samla in personalens uppfattning i frågan. Av handlingarna så framgick att MBL-förhandlingen med de kommunalanställdas fackföreningar hade genomförts på 20 minuter, och några brukare hade som vanligt inte tillfrågats överhuvudtaget. Denna otillräckliga behandling av budgeten visar att vårt krav om att varje kommunanställd ska få 30 timmar per år för att ägna sig åt fackliga frågor borde genomföras.

Personalen inom barnomsorgen och föräldrar hade framfört en oro till oss över att den bemanning som planeras, för att minska barngruppernas storlek, inte skulle räcka. Liknande behov borde inventeras inom hela den kommunala driften.

Borgaroppositionens privatiseringar och jättenedskärningar

Centerpartiet hade ett eget ”budgetförslag” och Moderaterna hade ett annat tillsammans med Folkpartiet.

Att Centerpartiet i Kiruna inte skiljer sig från Centerpartiet i övriga landet så mycket som de vill framställa det som, framgick av deras budgetförslag. Privatiseringar – i Sehlbergs vokabulär kallade ”alternativa driftformer” – kombinerat med nedskärningar – av Sehlberg döpta till ”effektiviseringar” – över 50 miljoner på tre år.

Även Moderaterna och Folkpartiets budget följde samma tema. Många miljoner i nedskärningar, kombinerat med privatiseringar i dess värsta form med så kallad ”fri utmaningsrätt” som innebär att privata företag får lägga bud på varje enskilt uppdrag i den kommunala verksamheten och att uppdraget alltid måste gå till lägstbjudande. Med andra ord fritt fram för vårdbolag och friskolekoncerner att konkurrera genom försämrade villkor för personal och brukare.

Utöver budgeten var det också några andra viktiga frågor som behandlades:

• Utvecklingsplanen för Kiruna C. Knegarkampanjen röstade ja samtidigt som vi menade att behovet av ett stadsråd för stadsflytten – där föreningar och Kirunabor får direktinsyn och makt att påverka –  bara blir allt större. Risken är uppenbar att stadsplaneringen nu hamnar hos ett expertvälde långt från de behov som Kirunaborna har.

Under debatten om utvecklingsplanen pekade vi också på Alliansregeringens totala brist på ansvarstagande för Kiruna stadsflytt och det var mycket intressant att följa de lokala Allianspartierna (c), (m) och (kd) springa ikapp till talarstolen för att bedyra sitt avståndstagande till regeringen och för att dra listor på vad de sagt till ”sina” ministrar minsann.

När vi då utmanade dem att ta ansvar och faktiskt lämna Alliansen så lovade Gunnar Sehlberg återigen att han ska göra det. En annan gång. Det är andra gången inom loppet av ett år som Gunnar Sehlberg lovar att lämna sitt eget parti utan att göra det. Han sprider en illusion om att han är i opposition till Alliansen utan att göra någonting. Detta är bara lokalt röstfiske för att försöka komma åt kommunalrådsposten. Utanför Annie Lööfs kassavalv skulle han stå sig slätt.

Sehlberg spelar dubbelt

 

 

 

 

 

 

• Frågan om kommunens deltagande i Flexibla Bostäder. Här röstade Knegarkampanjen ja med motiveringen att vi vill få till stånd bostadsbyggande så snabbt som möjligt för att lindra bostadsbristen. Även om vi inte är nöjda med den här lösningen så kan vi inte försätta de som saknar bostad i en utpressningssituation.

I debatten betonade vi samtidigt att vi inte tycker att LKAB, staten och kommunen därmed har tagit sitt ansvar för bostadssituationen. Vi anser fortfarande att den enda hållbara lösningen på problemet är att gruvnäringens vinster fonderas och används för att finansiera bland annat bostadsbyggande. Flexibla Bostäder är en finansiell konstruktion där kommunen och LKAB står som säkerhet för lån för att bygga bostäder, istället för att använda pengar som redan finns hos LKAB. Det kommer innebära att hyresgästerna får betala dessa lån genom sina hyror.

• Vår motion om att utöka busstrafiken till helgnätter samt obekväma arbetstider för att arbetare som går skiftgång på LKAB ska kunna åka buss behandlades. Kommunledningen sade nej till motionen med motiveringen att man ville ta ett helhetsgrepp kring frågan om kollektivtrafiken.

Diskussionen om bussar på obekväma arbetstider var minst sagt smutsig. Även ”arbetarpartierna” (s) och (v) visade på ett förakt för vanliga arbetare genom sitt resonemang om att LKAB-arbetarna borde betala en utvidgad busstrafik själva eftersom LKAB en gång i tiden hade busstrafik i egen regi. Som om arbetarna skulle kunna köpa biljetter till bussturer som ingen kör.

Värst var Miljöpartiets representant som gick rakt emot sitt eget partis slagord om att ”fördubbla kollektivtrafiken och minska bilismen” och menade att vi var en ”överhetskampanj” eftersom vi föreslår att kommunen ska ta ansvar för infrastruktur och kollektivtrafik och förbättra de befintliga busstidtabellerna så att de blir tillgängliga för fler LKAB-arbetare. Han hävdade till och med att det var fackets uppgift att ordna fram busstrafik om det nu var så viktigt. Hans enda intresse visade sig vara att skydda kommunkassan. Snacka om överhetskampanj. Vilket hyckleri!

(mp) Kiruna

Frågan om busstrafik på helgnätter vågade inte kommunledningen ta tag i eftersom det där var så tydligt hur de sviker sina vallöften om att kämpa för jämställdhet och kvinnofrid, och hur mycket deras olika styrdokument för att skapa jämställdhet och trygghet i stadsmiljön bara är kommunala hyllvärmare. Men om de ska kunna fortsätta marknadsföra sig som ”feministiska” i nästa val så får man väl hoppas att de löser den här frågan i sitt ”helhetsgrepp”. Fakta är dock att de röstade ned vår motion om att utöka trafiken till helgnätter för att öka tryggheten och förebygga våld, särskilt mot kvinnor.

Arbetarrörelsen ska skydda sina medlemmar

Den 19 november gjorde polis, Nationella Insatsstyrkan och SÄPO ett tillslag mot ett tiotal adresser i Mälardalen och grep 13 personer varav 5-6 personer anhölls.

Det som snabbt kom ut i media var att det rörde sig om vänsteraktivister som angripit och/eller försvarat sig mot nazistiska Svenskarnas Parti som har sina starkaste fästpunkter i Mälardalen. De misstänkta brotten ska ha skett i samband med aktioner som Svenskarnas Parti genomfört. Svenskarnas Parti gick snabbt ut och publicerade de anhållnas namn på sin websida Realisten.

I och omkring Svenskarnas Parti flockas den svenska högerextremismens mest hårdföra figurer med förflutet i Svenska Motståndsrörelsen, Nationalsocialistisk Front, Info 14, Vitt Ariskt Motstånd etc. Flera av dem har varit aktiva i decennier och ligger bakom grova brott. Det finns uppgifter om att det inom den bredare högerradikala organisationsfloran finns tunga vapen och att det var nynazister som låg bakom flera plundringar av militära vapendepåer i Sverige på 90-talet.

Svenskarnas Parti bildades 2008 vid en ommöblering inom nynazismen och de ställde upp i kommunalvalet på flera ställen i Mälardalen 2010. De fick ett mandat i Grästorp som de inte kunde besätta men de har medlemmar i andra kommuner som tagit över kommunala mandat som tillhört Sverigedemokraterna eller Nationaldemokraterna. Svenskarnas Partis politik går ut på att genomföra en nationalistisk mot-revolution uppifrån, eliminera arbetarrörelsen och etniskt rensa landet. I partiprogrammet kallas detta för ”folkgemenskap”.

9 november i år när 75-årsminnet av Kristallnatten* högtidlighölls i Stockholm med anti-rasistiska manifestationer marscherade även Svenskarnas Parti i Stockholm, men under nazi-symboler och hetsade ”Döda Röda”, ”Adolf Hitler”. De marscherade till Grekiska Ambassaden för att stödja nazisterna Gyllene Gryning i Grekland.

Den etablerade arbetarrörelsen har inte lagt två strån i kors för att organisera arbetarrörelsens basmiljöer mot Svenskarnas Parti och det hot som deras verksamhet innebär för varje fackligt aktiv, varje vänstersinnad, varje invandrare, varje kvinnokämpe.

Båda partierna med mandat i olika parlamentariska församlingar, det vill säga (s) och (v), har enat sig om att man kan inte kan göra något annat göra än att förfasa sig, producera värdegrunder och ta avstånd från deras människosyn.

1985 i Växjö agerade en kvinna spontant mot det hot som nynazistiska marscher utgör.

Men inför högerrradikala grupper som Svenskarnas Parti är det nödvändigt att bygga upp ett självförsvar där arbetarrörelsens aktiva skyddar sina möten och sina medlemmar. Högerradikala grupper genomför attacker och hatbrott och många har samma politiska syn som högerterroristen Breivik. Exemplen på våldsamma attacker mot vänsteraktiva, partilokaler och studiecirklar saknas inte. Den senaste månaden har Svenskarnas Parti ”förseglat” både kommunhus och medier som en protest mot ”svenskfientlighet”.

Det är frånvaron av ansvarstagande från (s) och (v) som gör att andra vänstergrupper – ofta i arbetarrörelsens periferi – kliver fram, ger allt och tar stryk för att få bort dem från gator och torg. Deras metoder är ineffektiva i längden eftersom de inte mobiliserar arbetarkollektiven och arbetarrörelsens kärntrupper i fackföreningarna, men de är beredda att ta de risker som ingen annan gör.

Ur det perspektivet är Vänsterpartiets agerande i Örebro helt skandalöst när man nu suspenderat Ung Vänster-ordföranden Markus Allard som vägrat ta avstånd från de anhållna. Han har istället sagt sanningen om att arbetarrörelsen har rätt till självförsvar, att det behövs ett skydd mot nazisterna för att vi ska kunna verka politiskt och att den borgerliga politiken är långt mer våldsam än det som de anhållna först misstänktes för.

Avståndstagandena från Markus Allard har efter det haglat från partiledande figurer men inte ett ord har sagts om vad Svenskarnas Parti representerar för hot i den politiska vardagen i området.

Hyckleriet i ”nej till våld som politiskt metod” blir ännu vidrigare när det kommer från vänsterledare som röstat för NATO-interventionerna i Libyen och nu de facto sluter upp bakom både SÄPOs och Nationella Insatsstyrkans räder.

Många vänsteraktivister sätter allt på spel mot nazisthotet men arbetarpartiernas ledningar vägrar ens ta i dem utan applåderar istället indirekt när de grips. Nu har det gått så långt att de egna förtroendevalda hotas av uteslutning om de inte svansar med SÄPO. Det är en skam. Särskilt nu när det visat sig att det bara är en av de 13 gripna som faktiskt har häktats, och att många av brottsanklagelserna smält bort som snö i solsken.

Arbetarrörelsen ska inte springa SÄPOs ärenden utan skydda sina medlemmar och förtroendevalda mot Svenskarnas Parti.

____
*9 november 1938 genomförde nazisterna i Tyskland en natt av förföljelse som dödade hundratals judar, brände hundratals synagogor och tusentals butiker och upp fängslade upp till 30 000 judar som sattes i koncentrationsläger

SD växer – varför är de inte ett knegaralternativ?

”Det är för svårt att se skillnad på en svensk socialdemokrat och en social sverigedemokrat.”

En ny Sifo-undersökning visar att var sjätte LO-medlem skulle röstat på SD om det var val idag, vilket gör dem till näst största parti i LO. Varför? Ingen verkar kunna lösa gåtan om varför SD växer.

Aftonbladets Karin Pettersson står för den typiska humanistiska och demokratiska kritiken. I en ledare nyligen konstaterar hon att SD är dåliga för att deras ”ideologi bygger på att göra åtskillnad mellan människor”. Fackföreningsrörelsen har samma budskap.

SD är ett parti där ledande medlemmar filmar sina egna fylleslagsmål med järnrör och rasistskandalerna avlöser varandra. Deras högerpolitik gynnar helt uppenbart bara en liten grupp. Frustrationer växer: vad är logiken i att de går framåt, trots att väljarna känner till deras taskiga människosyn?

Till att börja med så sker det en polarisering av politiken i hela EU-området: nya alternativ tränger sig fram både till höger och vänster. I den meningen kan Grekland, som drabbats hårt av den ekonomiska krisen som världskapitalismen befunnit sig i sedan 2008, ge en fingervisning om framtiden i andra EU-länder. Där kunde öppet nazistiska Gyllene Gryning växa sig starka och erövra en bred bas samtidigt som vänsterkoalitionen SYRIZA klev fram. I valet 2009 fick SYRIZA 4,6 procent av rösterna men i juni 2012 hade de 26,9 procent och blev största oppositionsparti. Väljarna söker uppenbarligen nya alternativ.

Ska man översätta det grekiska mönstret till Sverige, så uttrycker SD:s framgångar en fundamental politisk kris, och att det framförallt handlar om arbetarrörelsens kris.

När socialdemokratiska ledare (politiker eller opinionsbildare) beklagar sig över det fruktansvärda i att ”göra åtskillnad mellan människor” så rinner ilskan över bland knegare som dagligen konfronteras med klasskillnaderna i Sverige – orättvisor som socialdemokraterna varit med om att skapa. Det är för svårt att se skillnad på en svensk socialdemokrat och en social sverigedemokrat. Båda accepterar och omfamnar kapitalismens exploatering – av arbetare, av kvinnor, av fattiga länder – i god demokratisk ordning.

I ögonen på många arga knegare är en röst på SD handlingens kritik, en bestraffning av makthavarna. ”Ni är skitstövlar allihopa, så vi väljer de värsta av er”. Det är det som är logiken bakom ”ju värre skandal desto bättre opinionssiffror”.

Knegarkampanjen anser att den sortens proteströster är rena självstympningen.

Om Jimmie Åkessons pojkar får ökad makt så är det utan tvekan arbetarna och arbetarorganisationerna som drabbas. Men istället för humanistiska och demokratiska floskler (som bara gäller ibland och för vissa) så måste det till trovärdiga politiska alternativ. I valrörelsen kommer vi att driva på för en massiv investeringspolitik för att bygga bort klassklyftor och arbetslöshet.

Vi räds inte att möta SD:s väljare. I liten skala har  Knegarkampanjen i Kiruna redan gjort erfarenheten av det i valet 2010 där våra starkaste distrikt kommunalt var SD:s starkaste distrikt nationellt. I kommunfullmäktige tog vi ett mandat. SD misslyckades.

Självständiga knegarkampanjer är SD:s tuffaste motståndare. Vi är inte rädda för närkontakt utan tar debatterna och vågar se saken från knegarnas vinkel. Den erfarenheten borde göras om i tio eller hundra andra kommuner i valet 2014. Få facket och arbetarpartierna att bemöta varje offentligt möte som SD arrangerar. Bygg självständiga knegarkampanjer till kommunvalen bakom en trovärdig politik.

En trovärdig kritik av SD kan inte ursäkta djupa sociala orättvisor. En trovärdig kritik av SD kräver att man i handling är beredd att faktiskt gå i opposition mot makt och klassorättvisor och inte kör med splittringstaktiker och svammel om värdegrunder.

Socialdemokraterna splittrar oss när de säger att vi ska lita på de där uppe. SD splittrar oss när de säger att vi inte ska lita på varann.

Nu är det upp till oss.

Bär knappen ”Kvinnor ej till salu”

Knegarkampanjen har under helgen smygstartat en specialkampanj mot sexindustrin och kvinnoförtryck. Vi uppmanar alla knegare att ta ställning och bära knappen ”Kvinnor ej till salu”.

Vi uppmanar dessutom alla att ta diskussionen på sina arbetsplatser om likvärdighet mellan kvinnor och män och stärka arbetslagens enhet och styrka.

Besök lokalen på Adolf Hedinsvägen 35 eller ring Annika Blomberg 070 791 3955 för att få knappar och affischer och argumentationsfoldrar. Enda kostnaden är ditt frivilliga bidrag.

Gå in på kampanjsidan där artiklar och material finns samlat plus externa länkar i ämnet.

Den borgerliga friheten

Insänt till NSD

Aldrig har vi väl haft så många borgare i Kiruna som nu?

I vanliga fall kan vi förstå saker i ett sammanhang. Att slå i självförsvar är något annat än ett överfall. Att strejka mot en utpressare än något annat än ekonomiskt sabotage. Att bryta mot lagar eller regler kan vara rätt om syftet är genuint bra för flertalet.

Men när det gäller strippklubben i Kiruna så finns plötsligt bara individer, och aldrig har så många kirunabor betett sig som folkpartister (utan att förstå det själva). Vem kan neka rumänska tjejer rätten att få dansa näck bland fulla män? Det låter ju som rena kommunismen!

Den här synen på frihet sitter djupt rotad i det borgerliga tänkandet. Frihet – det är att ingen ska hindra mig från att leva ut mina önskningar och lustar. Men så kan man bara tänka om man låtsas att världen består av 7 miljarder individer oberoende av varandra. Så kan man tänka om man blundar för alla orättvisor och olikheter mellan dessa individer.

Den sortens frihet är inte ens frihet för en Dragan Bratic, tydligen före detta polis och liberalernas liberal. Han har hittat ett sätt att tjäna grova pengar. För de pengarna kommer han att kunna leva stort, men han kommer inte att vara fri. Detsamma gäller alla små-Dragans i hans supporterklubb.

Människor lever tillsammans – män och kvinnor, unga och gamla, alla hudfärger och språk. Alla världens länder är mer eller mindre beroende av varandra. En individ kan inte vara fri så länge hans nästa lever under tvång. Mot det hjälper ingen platt-teve eller sportbil.

Verklig frihet uppnås gemensamt i ett samhälle som steg för steg gör sig av med alla ”måsten”. Den som tror sig försvara friheten genom att stödja Bratics strippklubb gör egentligen det motsatta: han/hon splittrar oss arbetande människor och förstör möjligheterna till verklig frihet.

Den borgerliga idén om frihet tillåter eller kräver att andra människor slavar – löneslavar eller sexslavar. Vår idé om frihet är slaveriernas avskaffande.

Jari Söyrinki

Man kan inte dribbla med maktfrågan, Löfven

Igår skrev socialdemokraternas ordförande Stefan Löfven en debattartikel i Dagens Nyheter. Han ville ha sagt att socialdemokraterna kan samarbeta med alla partier förutom sverigedemokraterna efter valet. Många tolkar det som att (s) vill gå ännu längre högerut. Man är redo att kompromissa om det mesta så länge man får sitta i regeringen efter valet. Och visst, Löfvens ord gör det ännu svårare att se skillnad på alternativen i svensk politik.

Andra anser att Löfvens syfte var att underminera ledarna för folkpartiet, centerpartiet och kristdemokraterna. De partierna riskerar att åka ut ur riksdagen i nästa val och har satsat allt på ett kort – nämligen att hålla ihop den borgerliga alliansen med moderaterna. Om det leder till misslyckande så kan antagligen Jan Björklund, Annie Lööf och Göran Hägglund hälsa hem. De sitter knappast kvar som partiledare då.

Så var Löfvens utspel (ännu) ett svek mot arbetarväljarna eller ett genidrag? Antagligen både och.

Löfven tar med sig det sämsta från svensk fackföreningstradition till politiken. Små ledargrupper fattar besluten, överläggningar och förhandlingar sköts bakom lyckta dörrar. Fackliga företrädare tränas i att säga en sak åt medlemmarna och en annan åt arbetsgivarna, men inte hela sanningen åt någon part. Det ska trixas och manövreras.

Det är ett arbetssätt som emellanåt levererar resultat. Men på sikt förstör det organisationerna: det råder alltid förvirring, medlemsaktiviteten sjunker och till sist blir klyftan mellan medlemmar och ledare omöjlig att överbrygga. Det gynnar ”betonghäckarna” i arbetarrörelsen men medlemmarna hålls passiva, väntande på resultat, avtrubbade.

Gruvtolvans ordförande Jan Thelin säger i Aftonbladet 9 november att utspelet inte är likt Stefan Löfven. Men det är precis vad det är. Så var hela hans ordförandeskap i IF Metall: alla dörrar öppna, inga principer, kohandla om allt – inklusive medlemmarnas framtid. Det vet Jan Thelin om eftersom han är skolad i samma tradition.

Det må vara ”genialt” men i politiken kan fackliga manövrer bli ödesdigra. Man kan inte dribbla med frågan om huruvida vi ska ha borgerliga partier i regeringen eller inte! Där blir det geniala rent idiotiskt. Kanske lyckas Löfven splittra de borgerliga partiledarna, men minst lika mycket splittrar han de 1,8 miljoner väljare som lade sin röst på (s) i valet 2010.

Knegarkampanjen är hellre tydliga. Människor som sliter ut sig eller har underbetalda yrken, som går arbetslösa eller sjukskrivna, unga människor som har det mesta framför sig, kvinnor som kämpar för lika villkor, familjer som kommit till Sverige i flykt från fattigdom och krig – dessa måste bli av med den borgerliga regeringen, alla dess partier och hela den borgerliga politiken. Säg som det är, Löfven!

För att bli av med alliansregeringen lutar Knegarkampanjen åt samma håll som de flesta LO-distrikt, nämligen att socialdemokraterna och vänsterpartiet borde satsa mot regeringsmakten utan samarbete med vare sig miljöpartiet eller andra högerkrafter. Men vi gör det inte oreserverat. Knegarkampanjen kommer att föreslå sätt att övervaka, blockera och slå tillbaka varje försök från en (s)-ledd regering att fortsätta högerpolitiken om de vinner valet 2014.

Nästa år är det val till EU-parlamentet, riksdagen, landstingen och kommunerna. Det är en massiv valrörelse. Stefan Löfven och socialdemokraterna har inlett den med att blanda ihop alla korten – istället för att säga som det är.

Knegaren 7

Knegaren 7 tar sig an alla frågor som väckts av strippklubbsetableringen i Kiruna. Läs den i PDF-format genom att klicka på bilden nedan. Alla artiklar finns dessutom publicerade på bloggen. Missa inte Knegarnas Filmklubb på söndag 10 november klockan 18 på lokalen.